Fyra lager tapet över varandra i en lägenhet från 1910-talet visar hur väggen renoverats genom åren, och det understa lagret behöver inte vara tapet. I ett gammalt hus kan tapeten sitta på spänd papp eller spänd väv, och under den ett skikt limfärg av krita och lim. Lagren tas bäst bort blöta, med vatten eller ånga, eftersom torrslipning gör dem till ett damm med okänt innehåll.
Lämpliga underlag i gamla hus är bland annat puts, timmer och väv
Lämpliga underlag för tapet skiljer sig mellan nya och gamla hus. I nya hus är det gipsskivor, betong och puts, i gamla hus puts, timmer, spänd papp och spänd väv med flera. Pappen och väven är inte ett mellanlager som någon lagt dit på vägen, utan själva den yta tapeten är gjord för att sitta på.
Limfärg går på de flesta av de underlagen: papp, makulerad juteväv, trä och puts. Ett matt skikt som kritar av sig på handen talar för limfärg snarare än för en modern vägg som någon målat slarvigt.
Krita under tapeten visar att väggen är äldre än sandspacklet
Innan sandspacklet började förekomma var det vanligt att limfärg ströks på putsen som utjämnande material under tapeterna, och behandlingen kallades kridering. Sandspackel började användas som underlag vid mitten av 1950-talet, och i hus från 1920-talet till 1950-talet kan vidhäftningen vara dålig just därför att väggarna underbehandlades med lim och krita.
Limfärg användes som tryckfärg på tapeter ända in på 1950-talet, och den används än i dag inom ett visst sortiment. Ett limfärgstryck daterar därför inte tapetlagret, utan är på sin höjd en indikation; dateringen som håller är kritan på väggen under tapeten. Som takfärg var limfärgen vanlig ända fram till 1950-talet. Ett bronstryck i ett gammalt lager kan dessutom slå igenom en ny tapet som sätts ovanpå.
Limfärgen under tapeten avgör hur väggen ska förbehandlas
Limfärg har en tendens att krita av sig, vilket också gör den olämplig på ytor som utsätts för nötning. Lös krita är den rimliga förklaringen till den dåliga vidhäftningen i de krideringsmålade husen, men hur mycket en limfärg kritar beror på bindemedlet: den på horn- eller benlim kritar endast obetydligt, den på cellulosalim mycket lite och den på kasein inte alls.
Den ena vägen vidare är att patentera, alltså att binda det gamla limfärgsskiktet till underlaget med en grundfärg och sedan måla utan att avlägsna skiktet. Den andra är nedtvättning, där vatten och träspackel tar bort limfärgen. Golvet måste täckas in noga, för det är ett mycket slaskigt arbete. Att i stället stryka ytan med såplösning förekom förr, men bör undvikas, eftersom såpningen kan medföra spjälkning mellan limfärgsskikten. På ytor där äldre dekorativt måleri finns under en täckmålad limfärg kan en såpning ändå vara lämplig, eftersom en grundfärg skulle förstöra måleriet.
Frågan om väven och pappen ska bort eller bevaras avgörs av om ytan grundades innan den målades. En limfärgsmålning på papp- eller vävunderlag som föregåtts av grundning kan i regel avlägsnas utan att underlaget skadas. Är ytan inte grundad måste pappytorna oftast omspännas och vävytorna makuleras, och då behandlas de som vid nymålning.
En vägg målad med blyvitt kan avge bly i dammet
I linoljefärg för utomhusbruk användes förr blyvitt som vitt pigment. Blyvitt är giftigt och har ersatts av en blandning av titandioxid och zinkvitt. Vilket pigment som sitter i ett enskilt gammalt färglager syns inte på lagret.
Bly kan skada nervsystemet och påverka förmågan till inlärning, och foster och barn är särskilt känsliga. Bly är förbjudet i målarfärg.
En vägg målad med blyvitt kan avge små blypartiklar i damm, och allt damm med rester av bly är ohälsosamt för oss och ska inte andas in. Damm bildas vid krossning, slipning och annan bearbetning, och ett moln av respirabla partiklar är i praktiken osynligt även när halten i luften är mycket hög. När partiklar med farliga ämnen löses upp eller bryts ner frigörs ämnena, förs ut i kroppen med blodet och kan orsaka sjukdomar som är specifika för ämnet. Bly är ett sådant ämne. En torrslipad vägg förvandlar ett färglager med okänt innehåll till ett damm som inte går att se och som lägger sig i hela rummet.
Asbest kan ha kommit in vid en senare renovering
I byggnader användes asbest främst från 1940-talet och en bit in på 1980-talet, och materialet kan också ingå i produkter som satts in eller installerats vid tidigare renoveringar. I ett hus från 1910-talet kan ombyggnaderna ha fört in asbest, men asbest kan även finnas i byggnader äldre än 1940. Asbest är förbjudet att använda i Sverige sedan 1982 men finns ofta kvar i äldre byggnader. Utgångspunkten är att det finns asbest i hus byggda fram till 1982.
Inomhus kan asbest finnas i väggskivor, puts, färger och fogmassor. Skivor under fönsterbänkar och fönsterkitt hör till samma lista, och asbestcementskivor kan sitta i väggar och bakom elskåp.
Så länge asbesten är bunden i materialet dammar det normalt inte. Fibrerna frigörs när materialet bearbetas så att det dammar eller lossnar bitar, till exempel genom att man sågar, slipar, borrar, skrapar, stålborstar eller rengör med tryckluft, högtryckstvätt eller blästring. Fibrerna kan sedan hålla sig svävande i inomhusmiljön i många timmar. Torrslipning av tapetlagren är en sådan bearbetning.
Reglerna skiljer på yrkesmässigt arbete och eget hem
Vissa regler gäller endast yrkesmässig hantering av asbest, bland dem Arbetsmiljöverkets regler och Naturvårdsverkets regler om transport av farligt avfall. Yrkesmässig hantering regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om risker vid vissa typer av arbeten, och för att få arbeta med asbest och asbesthaltiga material behövs tillstånd från Arbetsmiljöverket.
Miljöbalkens allmänna hänsynsregler gäller däremot även privatpersoner. Den som tänker göra något som kan påverka människors hälsa eller miljön måste skaffa sig tillräcklig kunskap och vidta de skyddsåtgärder som behövs för att förhindra negativ påverkan. Kunskapskravet gäller också den som river i sin egen lägenhet. I EU:s kemikalielagstiftning Reach finns dessutom bestämmelser om asbest som gäller för privatpersoner, och de innebär att man inte får sälja eller överlåta asbesthaltiga material som tagits ner vid rivning.
Ett prov avgör vad som sitter i väggen
Det enda sättet att veta säkert är att ta prover och analysera misstänkta material. Vid minsta osäkerhet är det ett asbestprov som ger svaret. I regel krävs att provet analyseras i mikroskop. Fibrer går att se med blotta ögat, men det är inte säkert att det är asbest som syns, och asbesthaltiga material är ofta dolda bakom andra ytskikt.
Instruktioner för provtagning och analys får du av ett laboratorium som utför asbestanalys, eller av en firma som har behörighet och kunskap att utföra asbestsanering. Lämplig skyddsutrustning ska användas redan vid provtagningen. Företag som arbetar med rivning och sanering av asbest måste först ansöka om tillstånd hos Arbetsmiljöverket och ha tillräcklig kompetens för att utföra arbetet.
Blötläggning ersätter torrslipningen och håller lagren hela
Rikligt med varmt vatten eller ett tapetborttagningsmedel löser upp limmet, och sitter tapeten i flera lager kan en tapetångare vara snabbare än att vänta ut ett lösningsmedel. En putsad vägg tål mer fukt än en gipsskiva, vars kartong kan släppa från kärnan om den blir för blöt för länge. Limfärgen under tapeten tvättas ner med vatten och träspackel.
Efter en blöt metod är minst tolv timmars torktid ett riktvärde innan ny tapet eller färg kommer upp, och rumstemperatur, hur torrt limmet är sedan tidigare och antalet lager påverkar mer än metoden. Till arbetet hör en bred spackel och en stållinjal, som ingår i grundutrustningen för tapetsering. Ska en ny tapet upp efteråt styr tapettypen limvalet, och vilket lim som passar vilken tapet skiljer sig mellan papperstapet och non-woven. Ett underlag som aldrig blev rent eller grundat gör sig påmint några månader senare, när tapeten bubblar, lossnar eller glipar i skarven.
Alla täta, vattenavvisande skikt kan under vissa omständigheter ställa till problem i gamla hus. I äldre hus som i övrigt inte är diffusionstäta och som fått täta skikt inbyggda kan vandrande fuktighet inte vädra ut, utan samlas vid de täta skikten och ger skador. Det finns alternativ som limfärgstapeter, lerklining och diffusionsöppna färger, och sakkunniga i byggnadsvårdsbutiker med traditionella material kan ge råd om dem.
Lagren lossnar i stora bitar när de blötts upp. Torrslipade blir de ett damm som kan innehålla bly eller asbest.
Foto: Lisett Kruusimäe via Pexels
Senast faktagranskad: 5 oktober 2026